Elia Giovacchini
Elia Giovacchini

Fenomenet med företagssponsrade öppna programvaror (OSS) har blivit ett etablerat och ofta använt tillvägagångssätt när det gäller att utveckla och släppa nya produkter i mjukvarubranschen. Vid denna typ av upplägg upprättas en relation mellan det sponsrande företaget och ett community med syfte att skapa ett gemensamt projekt. När ett företag helhjärtat satsar på denna typ av utveckling, uppgår det i ett symbiotiskt förhållande med sitt OSS-community. Detta innebär ett ömsesidigt beroende och närvaron av motstridiga krav, både vad gäller öppenhet – så att alla kan bidra till det gemensamma projektet och tillägna sig värde från det, och vad gäller kontroll – att påverka projektets innehåll och riktning.

Även om tidigare studier har bekräftat den paradoxala karaktären hos de motstridiga och inbördes relaterade kraven, har det hittills endast förekommit begränsade försök till att förstå följderna för upprätthållandet av ett sådant symbiotiskt förhållande.

Av denna anledning är syftet med denna avhandling att fördjupa vår förståelse av det symbiotiska förhållandet genom att svara på frågan: Hur upprätthålls det symbiotiska förhållandet mellan företag och community?

För att behandla denna fråga har en kvalitativ forskningsdesign valts i form av en enda djuplodande longitudinell fallstudie av förhållandet mellan ett nordiskt företag och dess OSS-community genom dess över 13 år långa historia, från 2002 till 2015, genom att kombinera arkivuppgifter, observationer och intervjuer. Med anledning av karaktären hos dessa motstridiga krav har en paradox perspektiv introducerats som ett sätt att fastställa förhållandet mellan företag och community.

Detta möjliggör identifiering av sex paradoxala spänningar som påverkar relationen och fem reaktioner som används för att ta itu med de paradoxala spänningarna när de uppkommer. Baserat på dessa olika insikter har en konceptuell modell av förhållandet mellan företag och community utvecklats. Denna modell belyser att reaktionerna ofta blir orsaken till senare paradoxala spänningar.

Denna insikt gav stöd i sökandet efter en alternativ förståelse för upprätthållandet bortom enstaka spänningar och reaktioner, genom att föreslå tre olika tillvägagångssätt för upprätthållandet av förhållandet mellan företag och community, nämligen: improvisation, separering och ”weaving”.

Denna studie bidrar till den existerande litteraturen genom att fokusera på relationen som en kanal för interaktion där både företaget och communityt bör kunna utvidga sitt inflytande samtidigt som man påverkas av den andres inflytande. I synnerhet föreslår jag, mot bakgrund av insikterna från tillvägagångssättet ”weaving”, att upprätthållandet ska ses som en skapandeprocess, där man, förutom förhållandets uppbyggnad, måste ompröva de centrala aktörernas särdrag, inte bara vad gäller motivation, utan även deras kunskaper och färdigheter.