Idéer om resultatmätning och resultatstyrning tycks komma och gå i så kallade “reformvågor”. Syftet med denna studie är att öka vår förståelse för reformvågor genom att identifiera och diskutera mekanismer som driver uppgång och fall av reformer för resultatmätning och resultatstyrning.  I denna avhandling studeras fyra så kallade “resultatinitiativ” som lanserades på den svenska statliga myndigheten Sida 1971, 1981, 1998 och 2012. Studien beskriver vad som hände både i den externa omgivningen samt inne i organisationen innan lansering, under implementering, och när resultatinitiativen föll.

Studien visar att händelseförloppet i resultatinitiativen sker under fem faser; 1) tryck, 2) lansering, 3) implementering, 4) göra om eller dö –punkten, 5) öppenhet för något nytt. Under dessa fem faser bidrar olika interna och/eller externa mekanismer till vidare institutionalisering eller till avinstitutionalisering.

En slutsats från studien är att den huvudsakliga mekanismen som bidragit till att resultatinitiativen initierats är behovet av legitimitet. Under implementeringen uppstår olika problem och svårigheter. Medan motstånd mot initiativen och ett förändrat tryck från omgivningen accelererar avinstitutionalisering, förklarar inte dessa mekanismer varför initiativen faller. Den huvudsakliga förklaringen till varför initiativen slutligen faller är istället svårigheterna att mäta resultat, att resultaten som producerats inom initiativen inte används, samt att resultatinitiativen efter ett tag upphör att bidra till legitimitet.

Studien visar att medan olika former av externt tryck påverkar initiering av reformer, är det framförallt interna mekanismer inom organisationen som förklarar varför initiativen faller. Reformvågors uppkomst har i tidigare studier framförallt förklarats utifrån drivkrafter från den så kallade effektivitetsrationaliteten, dvs. att organisationer strävar efter att bli ansedda som effektiva. Hopp och optimism om att (denna gång) lyckas bidrar till att nya reformer implementeras om och om igen. Denna studie visar att resultatvågor också drivs av den så kallade solidaritetsrationaliteten, detta vill säga en känsla eller vilja att göra något bra för någon annan. Samtidigt drivs reformerna av rädsla och andra känslor. Studien visar att i det stora hela uppstår reformvågor på grund av spänningen mellan solidaritets- och effektivitetsrationaliteten.

Studien bidrar med en förståelse för mekanismer som driver reformvågor inne i en organisation och under en längre tidsperiod. Studien diskuterar anledningar till varför resultat efterfrågas, men också vad som händer när resultat inte visar sig vara möjliga att rapportera. Reformvågor kommer och går, och nya resultatinitiativ kommer med all sannolikhet också komma i framtiden. Studieresultaten torde därför vara intressanta både för beslutsfattare och praktiker inom biståndsverksamhet och beslutsfattare och praktiker inom andra politikområden.

Avhandlingen finns att läsa i fulltext här.