Peter Markowski Foto: Oskar Sjölander
Peter Markowski

Denna avhandling handlar om samarbetsrutiner för specialister inom hälso- och sjukvården. Policy inom hälso- och sjukvård är i allt större utsträckning inriktad på organisering av vård i multidisciplinära patientflöden.

Grundprincipen är att flera olika medicinska specialiteter ska samarbeta för att ge komplett vård till patienten. Denna princip ligger till grund för stora satsningar på omorganisering av vården i Stockholm.

Forskningen inom management av hälso- och sjukvård visar dock att specialister i multidisciplinära team tenderar att fokusera på sitt eget område snarare än på helhetsbehandlingen.

Följaktligen är det svårt att i praktiken uppnå riktigt interdisciplinärt samarbete. Denna svårighet utmanar ett centralt grundantagande i den nya organisationsmodellen, nämligen att samarbete kommer till stånd vid samplacering av vårdpersonal och utformning av gemensamma vårdprocesser.

Rutiner för samarbete över specialistgränser

Denna avhandling utforskar rutiner för samarbete över specialistgränser, för att bättre förstå hur kliniska rutiner kan stödja interdisciplinärt samarbete.

Med hjälp av data från tre fallstudier undersöker denna avhandling de svårigheter som uppstår vid försök till organisering av interdisciplinärt samarbete, och belyser hur rutiner kan användas för att få till stånd samarbete trots dessa svårigheter. Avhandlingen har därmed sitt fokus ”på sjukhusgolvet”, i den interaktion, friktion och samskapande inom samarbetsrutiner som utgör grundbulten i de nya, interdisciplinära vårdprocesserna.

Ska understödja lärande

Medan varje fallstudie undersöker ett specifikt område visar en analys av de samlade resultaten på ett behov av att nyansera idén om rutiner när det gäller interdisciplinär samverkan. Samarbetsrutiner, som de kallas här, har som främsta uppgift att understödja gemensamt lärande över specialistgränser.

Detta kontrasterar med den vanliga synen på rutiner som planritningar som beskriver det som ska göras i detalj. Samarbetsrutiner behöver införas av ledningen med målet att stödja interdisciplinär samverkan, men de ska till stor del utformas av den sjukvårdspersonal som ska utföra samarbetet.

Behov av ny syn på processer

Dessa resultat indikerar behovet av en ny syn på processer i interdisciplinär sjukvård. Att organisera för lärande över specialistgränser är ett långsiktigt åtagande och medför att rutiner kanske inte ger önskade resultat på kort sikt.

Medicinska specialiteter är i sin kunskapsbas och praktik ”levande” och utvecklas ständigt. På samma sätt behöver en interdisciplinär organisation kontinuerligt se till att ny kunskap tas till vara och slussas in i den gemensamma praktiken. Därmed kräver den interdisciplinära organisationen, med rutiner för samverkan över specialistgränser, en investering i form av ett kontinuerligt och långsiktigt engagemang från både ledning och vårdgivare.

Läs hela Peter Markowskis avhandling "Collaboration Routines - A Study of Interdisciplinary Healthcare".