Anmäl dig här>


Vi lever i en tid av siffror och statistik med en övertro på att alla problem går att lösa genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. När vårt förnuft bara handlar om att räkna blir såväl våra liv som samhället i stort alltmer omänskligt. Allt och alla blir siffror och det finns inget utrymme för omdöme eller eftertanke. Hur har denna utveckling påverkat universiteten? Hur kan vi göra motstånd inom universiteten? Och vilken roll har egentligen humaniora och samhällsvetenskap i kunskapsproduktionen?

Jonna Bornemark
Jonna Bornemark

 

 

 

 

 

 

 

Anmäl dig här>


Så här beskrivs boken på Adlibris:

Det omätbaras renässans
Det omätbaras renässans

Vi lever i en mätbarhetens tidsålder och vi löser våra problem genom att spalta upp, mäta och kvantifiera. Våra mantran ekar i styrdokument och på kvalitetskonferenser: effektivitet, kvalitetssäkring, evidensbasering. Samtidigt ramas våra liv in av rankinglistor, betyg, kvalitetsindex, pulsmätare och stegräknare. Tilltron sätts därmed till yttre parametrar som vi tänker oss objektivt pekar ut den rätta vägen framåt. Vi flyr undan det subjektiva, det känslomässiga, det tillfälliga och den blotta tron och räknar istället: siffror, diagram och staplar verkar så mycket pålitligare. Ett resultat är att utrymmet för den praktiska kunskapen, för omdöme och situationskunskap blivit allt mindre.

Som lärare har Jonna Bornemark märkt hur användbar filosofin, idéhistorien och etnologin är för att ge perspektiv på vår egen tid. Så föddes idén att skriva en bok som tog hjälp av filosofin för att få syn på några av vårt samhälles centrala karaktärsdrag. Med hjälp av filosoferna Cusanus, Bruno och Descartes tar hon ett grepp om vår bitvis alltför välordnade samtid och ger nya perspektiv på såväl arbetsliv som privatliv.